Sitter för första gången på länge med en ledig måndag kväll och slås av tiden.

Tiden är dynamisk vare sig vi ser den i årstid eller klockslag. Jag myser av denna lediga tid och funderar starkt på om det nu är dags att sjösätta en dröm. Att börja skrivandet… jag för en så kallad dagbok fast i omvänd ordning. Jag skriver nämligen av mig natten och allt min undermedvetna hjärna rensat ut. Jag skriver det första jag gör på morgonen och utan att tänka. Ibland är texten osammanhängande och ibland flyter den som ett rinnande vatten. när jag läser texten som flödar kan jag ibland slås av den potential vi alla bär att självläka, för jösses vad jag har grejat detta sista år. Mycket som runnit under mina broar minsann.