Vad är samtalscoaching?

Samtalscoaching bidrar till klienters utveckling av en egen inre dirigent och förmåga att kunna identifiera olika mönster och inre faktorer som styr och behärskar livet just nu.

Människor som utvecklat sin förmåga att påverka och styra sina känslor, tankar och attityder kännetecknas av ett inre lugn och målmedvetenhet samt har kontakt med och en vilja att leva i linje med sitt syfte. De hamnar precis som alla andra i kriser, konflikter och andra svårigheter men har förmåga att förhålla sig till situationen, välja, ta ansvar och se sina möjligheter.

Samtalscoaching innebär att lära människan hålla målet i fokus även när omvärlden, eller inre stress och ångest, gör allt för att få henne ur kurs.

Det är vägledning som hjälper till med att medvetandegöra det som sker när vi hamnar i olika kriser eller vill ha förändring i vårt liv. Med hjälp av ökad självmedvetenhet, förmåga att välja förhållningssätt, verktyg och metoder blir det som hindrar utveckling synliggjort och förvandlas istället till möjlighet och utveckling. Samtalscoachen använder sig på ett fördjupat sätt av kognitiv psykosyntes.Samtalscoaching är tidsbegränsat och vi träffas ett bestämt antal gånger. Detta gör vi upp tillsammans när vi ses. Det är Dina behov som styr!

Samtalscoaching är varken rådgivning eller terapi utan är till för:

”förändring i både privat- och arbetsliv, stärkande av självkänsla, att ta fram styrkor och undanträngd kreativitet, medvetandegörande av syfte och mål i livet, att skapa självförtroende för att ge möjlighet till att förverkliga drömmar, att finna mening och balans, att ta ansvar för sin hälsa, att se det som tjänar och det som begränsar i livet, att hitta drivkrafter, ideal och värderingar, som styr det dagliga livet, få insikt om viljan och utveckla den till en stark, god kraft, att skapa en realistisk och äkta självbild och att få hjälp att hantera problem eller svåra uppdrag/situationer i sitt arbetsliv”.

  • *Samtalscoaching
  • *Grupp- och teamcoaching
  • *Organisationsutveckling med KBT-tekniker
  • *Ledarskapsutveckling

Välkommen att utforska nya perspektiv!

”Psykosyntes är en livsattityd!”

Psykosyntes är mer än en psykologisk arbetsmetod. Det är en livsattityd, ett varsamt sätt att närma sig helheten. Det är en öppen modell för personlig och organisatorisk utveckling – en referensram som omfattar kroppsliga, transpersonella och sociala aspekter där kärleken till oss själva och andra intar en viktig roll.
Till psykosyntesens grundsyn hör uppfattningen att människan dels styrs av vad som är inprogrammerat i hennes undermedvetna, dels har en kärna av rent medvetande utifrån vilken den fria viljan utgår. Ett viktigt begrepp är  ”avidentifikation”, vilket innebär att vi gradvis befriar oss från begränsande och negativa definitioner av oss själva för att istället mer och mer identifiera oss med vårt sanna jag – den innersta kärnan av rent medvetande.

Psykosyntesens grundare hette Roberto Assagioli. Han började som lärljunge till Freud men gick vidare till att bli en av den transpersonella psykologins pionjärer.

Från Wikipedia:

Assagioli tillämpar till en början de psykoanalytiska teorierna och blir medlem av det Internationella psykoanalytiska sällskapet i Zürich. Detta leddes, för övrigt, av Carl Gustav Jung under åren 1910-1914.

Så småningom kom Assagioli, likt C.G. Jung och Adler, att vända psykoanalysen och Freuds idéer ryggen. Framförallt ville Assagioli, förutom driftslivet också räkna med mänskliga uttryck som kärlek, kreativitet, skönhet och andlighet. Dessa borde ha ett egenvärde och därför studeras för sin egen skull. Assagioli ville räkna med det som var friskt inom varje människa istället för att primärt se på det patologiska.

Det här är ett synsätt som åskådliggörs i den här lilla historien: En man fick tillåtelse att besöka himlen och helvetet medan han ännu levde. Han begav sig först till helvetet. Där såg han en stor samling människor som satt vid långbord dukade med ett överflöd av läckra rätter. Ändå var de här människorna utsvultna och grät. Besökaren såg snart anledningen: deras skedar och gafflar var längre än deras armar så de kunde inte föra maten till munnen. Därnäst kom mannen till himlen, där såg han samma scen: långbord rikt försedda med rätter av alla slag. Också där hade människorna skedar och gafflar som var längre än deras armar och var likaså ur stånd att äta själva. Ändå var de glada och mätta. Hur gick det till? De matade varandra. ”

Källor:
Piero Ferucci, Bli den du är

© Copyright 2011-2017 - Happy Spine & Mind - Design: by Zerina