Nu är den här, längtan och tillfredställelsen.

I mitt arbete hälsa och friskvård så möter jag så mycket önskningar. Längtan efter välmående både i kropp och knopp. Oavsett om det är yta eller inombords så behöver vi göra förändringar för att få förändringar och dessa bör vara bestående då vi oftast till vår natur är bekväma och kropp och knopp anpassar sig snabbt till att spara så mycket energi som möjligt. 

I våras övade jag mycket på olika handbalanser och bl a handstående för det var en flickdröm som jag ville förverkliga. Plötsligt hände det och jag kände mig stå i flera andetag. Euforiskt! När semestern sen kom la jag mig på latsidan med övningarna och det har inte varit så många handstående i gräset som jag trodde det skulle bli. Igår kom längtan, längtan att vara upp och ner igen. Det var inte bara-bara! Jösses, var hade balansen och tekniken tagit vägen? Hm, Där kom första tankevurpan! Nä på det igen. Nu tänkte jag att ok, plattformen är viktigast. Händerna mot golvet och axlarna stadigt ovanför. Sträck på dig Sandy! Och där kom den, känslan av tillfredställelse. Jag stod där och mös, tja-mr vägg fick agera stöd men det var dock en skön och härlig känsla av att vara upp och ner igen.

Så vad fick jag lära mig i dag igen. Jo, öva och det kommer till dig och du måste fortsätta öva för att bli bra på det. Att vara i huvudet och fundera och analysera gav mig mer osäkerhet och därav den lätta tankevurpan av att jag hade förlorat förmågan men ack, förmågan fanns ju där när jag tog fram den positiva tanken igen och fortsätta praktisera. Hur gör du för att skapa förändring?