Kategorier
Sandys blogg

Olust och en kittlande känsla

Vi hade startat vår resa dagen innan i hällregn. Förutsättningarna gav oss ett mindset och regnkläderna var på. Vi hade endast bokat ett boende på vår resa och det var flera dagar framöver.

50 mil senare slår vi läger, första tältnatten och vi somnar till regndropparnas symfoni på tältduken. Dag 2 var vi framme vid Trollstigen. Det duggade till och från, sikten var sisådär. Vi stannade förväntansfulla ner vid starten från Åsendalen där många fler med oss pausade inför resan likväl de som nyss kommit ner från andra hållet.

Gopro’n påslagen och nu bar det iväg. Kändes pirrigt tills vi kom fram till berget, slingrig enfilsväg. Berget på ena sidan och stup rakt ner på andra. Dimman började glida in och sikten försvann sakteligen. Motorcykeln kändes väldigt stor i alla möten och vi började känna mer och mer av olusten. Att sitta på bönpallen blev, från den trygga känslan till hjälplös. Jag kunde inget göra utan bara hänga med. Det vinglar till när bakhjulet glider av asfalten i en snäv kurva och hjärtat hamnade i halsgropen. Väl uppe parkerar vi vid huset som plötsligt dök upp i dimman och andas ut. Turistfällan med souvenirbutik och fik, men vi var bara glada för pausen. Kylan blev mer påtaglig och vi fortsatte vidare för att hinna slå läger innan kvällningen. Det var då prövningen började, tempen sjönk i samma takt som dimman tog över, sikten var knappa 10-20m och du kunde bara skönja glaciärisen på vattnet. Vi stannar och klär oss ytterligare, äter lite snabb energi och biter ihop. Resan måste göras, det är för kallt att övernatta här med våra grejer…hade dock funkat men inget vi önskade. Sakta far vi fram, in i tunnlar som tar oss neråt en efter en och för varje gång vi kommer ut blir det varmare och varmare. Plötsligt ser vi omvärlden igen, det var en upplevelse deluxe vill jag säga.

Vi fryser, fortsätter några mil tills vi hittar en camping där vi får duscha varmt, laga mat och slå läger för natten.

Intressant dag med känslor som rör sig från förväntan till olust och mer olust men att landa tryggt. Vår resa fortsätter❤️