1 april 2012 en söndag, inte vilken som helst.

En söndag utöver det vanliga.

Idag har jag haft ynnesten att medverka på Immanuelskyrkans gospelgudstjänst då min systerdotter döptes och valde Jesus tro.

Vi fick leta parkering så jag blev orolig att vi skulle missa början men med andan lite i halsen så äntrar vi tröskeln och möts av ideligen välkomnande människor. Jag blir redan här berörd av kärleken.

Joybells gospelkör kommer sjungande in och hela kyrkan fylls av glädje. Ser inte min systerdotter men resten av familjen är på plats och vi har fått rum på en bänkrad nära fronten. Jag fylls av enorma känslor, euforiska rent av. Det är här som jag börjar reflektera över hur känsloladdat det blir för mig. Det hade varit lätt att skylla på hormoner som vi kvinnor lätt kan göra men jag väljer att se det Vackra, fyllt av medmänsklig kärlek och massor av glädje.

Ser dopgraven, lite udda benämning men det ser ut som en grav, öppning i golvet med en trapp ner och fyllt av vatten. Redan tidigt ska de få gå ner och säga ja till Jesus, fullt påklädda och ner i det iskalla vattnet. Jag kan inte låta bli att låta tårarna fylla mina ögon. Hon är vuxen nu och har gjort ett val som leder in på en ny väg i hennes liv med sin lilla familj.

Jag är stolt för att vara moster till denna varelse. ;-)
Tack Alexandra för att vi får vara med!
#Kärlek

Ta hand om varandra och var rädda om familjen.